Under 2007 redovisade premiärminister Jettou bokslut efter 5 år på sin post: Hyggliga tillväxtsiffror, imponerande reformarbeten och satsningar på infrastrukturprojekt på plussidan. Mycket återstår att göra för att förbättra utbildning och andra socioekonomiska förhållanden.

2006 ett mycket gott år med 8% tillväxt. Den goda skörden huvudorsak men även andra sektorer visade goda siffror.

2007 blir betydligt sämre: torka skadar jordbruket och man förväntar sig tillväxt på under 2%.

Reformarbetet måste fortsätta för att ekonomin inte skall tappa fart; anpassningen till den internationella miljön kräver detta. Om så sker finns det anledning till viss optimism vad avser den ekonomiska utvecklingen i landet.

Premiärminister Jettous bokslut

”Döm mig efter resultaten!” förklarade premiärminister Driss Jettou efter det han tillsattes i samband med valen 2002. Jettou är ingen partipolitker, i motsats till företrädaren Youssoufi som ledde Marockos första ”alternance” regeringen. Jettour har bakgrund i företagsvärlden och beskrivs som en effektiv teknokrat. Han kommer inte ställa upp i årets val; räkenskapens timme har nu slagit för Jettou. Han presenterade sin ”bilan” inför parlamentet och på det hela taget blir omdömet positivt över vad han har åstadkommit under den gångna 5-årsperioden.

Hans programförklaring för fem år sedan accentuerade utbildningen, jordbruket, de socio-ekonomiska frågorna, ökad ekonomisk tillväxt kombindrad med hållbar utveckling, och en i förhållande till medborgarna bättre fungerande statsapparat.

Den genomsnittliga tillväxten under 2002-2007 har legat på 5% jämfört med 3,3% under perioden 1999-2001. Tillväxtsiffran har fluktuerat och den når inte upp till de 7-10% som brukar anges som riktmärke för att ekonomin skall kunna absorbera de nya som söker sig ut på arbetsmarknaden och märkbart reducera fattigdomen. De höga oljepriserna på den internationella marknaden, och torrperioder med påföljande problem för jordbruket har bromsat den ekonomiska utvecklingen. Trots detta får Jettou klart godkänt på denna viktiga punkt.

Som bidragande orsaker för denna på det hela taget utveckling brukar framhållas reformer av statliga institutioner, och av bank- och kreditväsendet (även om det återstår en del att göra ). De stora satsningarna på infrastrukturen har också ingjutit dynamik i den nationella ekonomin: snabb utbyggnad av motorvägsnätet, djupvattenshamn i Tanger (Tanger Med), telekom, elnät även till jordbruksområdena, stora turistanläggningar, ”offshore” zoner för att locka utländska etableringar etc. I bakgrunden ligger strategiska val av ett antal industrisektorer på såväl nya högteknologiska områden som traditionella sektorer (se industriplanen ”Emergence”.)

En ny lag för arbetsmarknaden trädde i kraft 2004. Tanken var att skapa färre flaskhalsar och rigiditeter utan att för den skull beröva de anställda deras grundläggande rätigheter. Ännu så länge betraktas lagen bara som en halv framgång, med såväl arbetsgivare som fackföreningar relativt missnöjda.

Utländska investeringar har också visat påtagligt positiva tecken under femårsperioden och uppgick till 90 miljarder dh. Privatisering av statliga företag till utländska företag har spelat en stor roll härvidlag (se nedan). Det är framförallt turist- och byggsektorn som lockat de utländska företagen. Frankrike och Spanien stod tillsammans för 80% av de utländska satsningarna. Gulfländerna tenderar nu att spela en allt mer betydande roll som investerare i de flesta sektorer. Denna ländergrupp stod 2006 för 64% av de utländska siffrorna mot knappt 30% från Europa.

Regeringen har sedan 1999 energiskt drivit ett privatiseringsprogram som fram till 2005 betytt intäkter till staten på 77 miljarder dirham. Bland företagen som helt eller delvis privatiserats kan nämnas Somoca (biltillverkare), Regie des Tabacs (RDT ), Banque Central Populaire, Maroc Telecom (MT) ett antal sockerfabriker, och hotell. (Det viktiga redarföretaget COMANAV såldes 2007 till ett franskt företag) . Privatiseringarna kommer att fortsätta med försäljningar av delar av RDT och MT, det statliga flygbolaget RAM och postverket. Intäkterna från investeringarna, som bidragit till att underskottet i statsbudgeten kunnat hållas på rimlig nivå, kommer inte att inbringa så stora belopp eftersom utförsäljbara företag och banker nu har minskat till antalet.

Arbetslösheten fortsätter att vara ett grundläggande problem för Marocko - nära knutet till den spridda fattigdomen. Statistiken på området är omdiskuterad , även officiella företrädare emellan. Ostridigt är dock att en viss nedgång har ägt rum. Premiärministern visar i sin bilan att arbetslösheten sjunkit från 11,6% 2002 till 10% år 2007. Detta beror inte bara på en förhållandevis positiv tillväxt; ett antal regeringsinitierade program har bidragit till denna marginella förbättring. Stora problem kvarstår: för åldersgruppen under 25 år ligger arbetslösheten på 18%.

År 2004 fanns det 4,3 miljoner under fattigdomsstrecket. De flesta av dessa bor på landsbygden.

Jordbruket står för 15% av BNP, 10,5% av exporten och för 46% av sysselsättningen. (Jordbruket sysselsätter 60% av alla kvinnor.) Grundläggande omstruktureringar måste dock till för att produktivitet/lönsamhet skall förbättras. Förutom områden kring Fes, Casablanca, och Meknes, där jordbruket sker mekaniserat och storskaligt, lider jordbruksarealerna av svår fragmentisering. I många områden används endast i liten utsträckning gödningsämnen och utsäde av god kvalitet. Vattentillgången är ofta dålig. (Dessutom är stora jordbruksarealer fortfarande obeskattade.) Sektorn väntar således på en grundläggande reformering. Desto viktigare framstår dessa reformer mot bakgrund av kommande liberalisering av handeln med jordbruksprodukter ( FTA-USA, AA med EU) som kan innebära svårigheter för den känsliga spannmålssektorn.

Den grundläggande liberaliseringen av el-sektorn kommer att genomföras 2008 - även om skeptiker håller det för mindre sannolikt att den tidsramen kommer att hållas. Enligt reformplanen skall produktion, överföring och distribution av el-en särskiljas och ett ny regulativ myndighet för el instiftas. Vad premiärministern framförallt kan ta åt sig äran för är en snabb utbyggnad av el-nätet i de rurala områdena under de senaste 5 åren. Kvarstår dock att Marocko står inför stora utmaningar vad gäller energisektorn i sin helhet. 90% av behovet importeras. 80% av all el produceras i olje- och koleldade kraftverk, helt beroende av import. Det talas mycket om alternativa energikällor -dessa skall, enligt kanske väl optimistiska planer, bidra med 20% av energin kring år 2020. Man satsar ex på vindkraftverk i Tangertrakten. Man utesluter inte heller att kärnkraft kommer att ha en roll att spela. EU kommer att bidra med 40 miljoner euros för reformarbetet på energisektorn.

Under Jettous tid har landet tagit viktiga steg mot deltagande i den globala ekonomin. Man har slutit FTA med USA, med Turkiet, med Jordanien, Egypten, Tunisien - det s k Agadir-avtalet - och ett ”Open-skies”- avtal med EU.

Ekonomiska resultat 2006

Förra året visade exceptionellt god tillväxt, ca 8% mot endast ca 2% 2005. Bakgrunden var den utomordentligt goda skörden. Även andra sektorer som transport sektorn visade goda siffror. Mot bakgrund av ovan nämnda satsningar på infrastrukturprojekt visade byggsektorn upp en stark tillväxt, likaså cementindustrin. Inflationen blev betydligt högre än förväntat och stannade på ca 3,3%. Regeringen pekar på de höjda oljepriserna som en viktig orsak ( trots att staten subventionerar bränsle för privat bruk). Prishöjningarna drabbar de minst bemedlade värst men försämrar också , genom kompenserande lönehöjningar den inhemska industrins konkurrenskraft - lönekostnaderna ligger redan högt i förhållande till många jämförbara länder. Arbetslösheten föll till ungefär 10%. Denna positiva trend var särskilt märkbar i städerna. Regeringen uppskattar siffran för nya jobb under året till 300.000, de flesta inom servicesektorn. Underskottet i statsbudgeten stannade på 1,6%, vilket var lägre än vad regeringen förutsett. Detta berodde både på ansträngningar att hålla utgifterna nere som att den gynnsamma ekonomiska utvecklingen gav större skatteintäkter. Skattereformer som breddat skattebasen och förbättrat skatteindrivningen bidrog till att intäkterna ökade med 12% 2006. Hälften av statens utgifter går åt att betala löner, en påminnelse om behovet av att fortsätta det påbörjade programmet att reducera statligt anställda. Landets utlandsskuld har sjunkit betydligt under 2000-talet och ligger mot slutet av året på 33% av BNP jämfört med . Genom att ha skapat bättre ekonomisk stabilitet har Marocko uppgraderats av rating agencies och därmed kunnat få nya lån på bättre villkor. I slutet av 2006 hade man en valutareserv motsvarande 10 månaders import. Bytesbalansen har förstärkts markant som följd av ökat inflöde av turister och transfereringar av marockaner utomlands. 6,6 miljoner turister besökte Marocko förra året vilket innebar en ökning med 12%. Exporten visade positiva siffror - tack vare god efterfrågan på marockanska textilvaror och fosfat. (Vad gäller sistnämnda produkt har man världens största tillgångar och är världsledande exportland.) Det stora importbehovet medförde dock att underskottet i handelsbalansen uppgick 2006 till 9,6 miljarder USD. Den marockanska centralbanken knyter den marockanska valutan till en korg av andra (okänt exakt hur men allmänt antagen att vara 60% euro och 40% USD). Världsbanken och IMF har välkomnat ansträngningarna att hålla den egna valutan stark men då som ett steg mot en mer flexibel valutapolitik. En sådan är under diskussion men man ser inga konkreta tecken på att den kommer att genomföras.

Utsikter för 2007 Även om premiärminister Jettou kan vara ganska nöjd med sin ekonomiska politiks resultat under sin femårstid och att förra året visade upp mycket goda siffror ser utsikterna för innevarande år betydligt blekare ut. P g a torka kommer jordbruket att få ett svårt år vilket gör att tillväxten kommer att stanna vid ca 2%. Den omtalade marockanska sårbarheten i ekonomin visar sig därför fortfarande vara en realitet. Tillväxten under årets sex första månader vid sidan av jordbruket uppgick till 5,4% - ett tecken på att ekonomin ändå visar tecken på att diversifieras. (Finansministern räknar med att tillväxten 2008 åter skall vara gynnsam och ligga kring 6,8% - utgångspunkten är då att det blir ett ”normalt” nederbördsår). Exporten har under de fem första månaderna bara ökat med 1,5% medan importen ökat med 15% vilket således innebär att handelsbalansen i år kommer att visa än större underskott jfr med 2006. Konkurrensen med Kina kommer förmodligen bli kännbar, inte minst mot bakgrund av att den egna valutan stärkts i förhållande till den kinesiska. Frankrike är fortsatt såväl största export- som importmarknad för Marocko. Frankrike är tillika den största utländska investeraren. Det skall samtidigt noteras att Spanien framträder som en allt viktigare ekonomisk partner för Marocko. Exporten till Spanien har ökat markant under hela 2000-talet och utgör nu kring 20% av hela exporten. (Man utgör nu den främsta kunden för marockanska textilvaror.) Det fransk-marockanska bilföretaget Somaca, som producerar märket Logan kommer att satsa på den franska och den spanska marknaden och, till flera arabiska länder så snart det s k Agadir-avtalet träder i kraft. På den inhemska marknaden kommer man få konkurrens av den i Kina av Bavaria-motors tillverkade Cherry-bilen.

Ännu har inte inflationen tenderat sjunka från förra årets nivå; mycket beror på vilken nivå det internationella oljepriset kommer att ligga under året. Ovan nämnda problem inom jordbrukssektorn kommer bidra till att livsmedel kommer att gå upp i pris. Trösten i denna bild är transfereringarna från utlandet och utländska investeringar som fortsätter att öka. *********

Trots målande beskrivningar om Marocko som en enda nationell byggarbetsplats, som landet som tagit det stora ekonomiska språnget framåt kommer framtiden att innebära åtskilliga prövningar. Avveckling av tullar fram till 2010 i enlighet med avtalet med EU kommer att minska statens intäkter och medföra att delar av inhemsk industri kommer att slås ut. Den ekonomiska sårbarheten har ovan berörts. Det som regeringen kallar ”la moralisation de la vie publique” - dvs kampen mot korruptionen - måste göras än mer effektiv - och gå hand i hand med skapandet av ett mer självständigt och välfungerande rättsväsende.

Om den politiska stabiliteten bibehålls och landet förskonas från terroristattentat, och om utlandets förtroende för regeringens förmåga att fortsätta sitt reformarbete förblir intakt finns det samtidigt anledning att hysa viss optimism vad gäller den ekonomiska utvecklingen i Marocko. Ev islamistiska framgångar vid parlamentsvalen i september kommer knappast att påverka den ekonomiska politikens grundvalar. PJD- det stora, moderata islamistpartiet profilerar sig vad gäller anti-korruption och bättre levnadsförhållanden för de vanliga medborgarna. Partiets ledarskikt är samtidigt väl införstått med vad ett fungerande näringsliv och ökade turistströmmar betyder för landet. ( Det kan samtidigt konstateras att flera marockanska banker nu erbjuder ”muslimska” utlånings- och kreditkoncept - härvidlag har man legat efter många andra länder i regionen.)