Salam Alla marockaner! Jag kom på en idé att starta en artikelserie om Marockos alla vackra, charmiga städer. Jag har varIt runt och rest mycket i Marocko och upplevt många av dem. Jag tänkte starta med en stad som helt förtrollade mig och som jag helt blev förälskad i , nämligen Essaouira . Jag startar med en artikel jag hittade om staden, och sedan lite egna ord.

I Marocko lever sagans värld sida vid sida med verkligheten. Landets underutveckling gör att många människor lever på samma sätt som förfäderna gjorde för hundratals år sedan. Det är frustrerande för både lokalbefolkning och besökare, men det går inte att komma ifrån att det också skänker en tidlös charm, i alla fall i de städer som inte byggts enkom för turismens skull.

Den lilla kuststaden Essaouira (knappt 100 km norr om turistorten Agadir) är just en sådan plats, där tidens gång tycks ha försiggått någon annanstans. Platsen har varit bebodd i tusentals år, mycket tack vare öarna som skyddar bukten från Atlantens vrede och skapat utmärkta förutsättningar för en hamn. Redan på 400-talet f Kr upprättade den kartagiska upptäcktsresanden Hanno en handelspost här, som sedan sakta utvecklades. Det muslimska helgonet Sidi Mogdoul sägs ha begravts här under medeltiden, vilket gav hamnen namnet Mogdoul och senare Mogador. Det befästes när portugiserna byggde en fästning här 1506 som de kallade för just den kungliga Mogadorfästningen. Portugiserna förlorade snart makten till lokala stammar, som sedan framgångsrikt slogs med spanjorer, engelsmän, fransmän och holländare. Tack vare denna kamp blev Mogador en frihamn för pirater.

Det som är dagens Essaouira byggdes först på 1700-talet. Den marockanske sultanen Mohammed III behövde en bas för att bekämpa upproriska Agadir, och samtidigt utveckla handeln med Europa. Han anlitade bland andra fransmannen Théodore Cornut för att skapa en modern och stark fästning och en stad därtill. Nu kom också namnet Essaouira till, som betyder «den vackert byggda». Och vackert blev det. Idag har den lilla muromgärdade staden en härlig charm, som en lyckad konfektblandning av sirliga arabiska arkitektur, franskt rätlinjig stadsplanering och något av Kubas bedagade skönhet, med vittrade fasader som likt en skinnjacka tycks bli vackrare ju mer slitna de blir. Också FN tycker att det här är en speciell plats, så speciell att den listats som ett världsarv av Unesco. Staden har också varit scen för flera filminspelningar, bland annat Orson Welles Othello.

Idag kretsar mycket av livet i Essaouira kring den befästa fiskehamnen (landets tredje största) och soukens livliga och doftrika handel. Fisket är bra här, tack vare kalla djuphavsströmmar som väller upp till ytan nära kusten och med sitt näringsrika vatten lockar mycket fisk. Hamnen är full av enkla klarblåa träbåtar som fångar framförallt sardiner men en hel del andra mer eller mindre märkliga kreatur. En promenad ner till hamnen för att se på båtarna och spana in fångsterna är därför alltid ett litet äventyr. Det utmärkta fisket för också med sig att man kan äta riktigt bra fisk och skaldjur. Gå runt mellan de små utomhusrestaurangerna precis ovanför hamnen och titta efter något som ser gott ut. Ta god tid på dig, och studera gärna också hur det står till med hygienisk standard och kylning av fisken. När du väl bestämt dig för något grillas den purfärska fisken på plats och serveras på de enkla uteborden, allt för en spottstyver. Vill du lyxa till det lite, fortfarande för en högst rimlig penning, är klassiska Chez Sam längst ute i hamnen ett bra val. Egentligen är det ett förvuxet träskjul, byggt i form av en båt och med marin inredning, som lockat celebriteter längre än de flesta kan minnas.

På tal om celebriteter, det är inte bara Orson Welles som filmat här, också Bille August spelade in delar av storfilmen Jerusalem här, och Bob Marley kom hit för att digga den lokala och svängigt andliga gnawa-musiken, som kom hit från Västafrika via slavar (köp gärna en skiva av den moderna gruppen Gnawa Diffusion, de är bra). Också supergitarristen Jimi Hendrix gillade läget här, även om det kanske inte är helt sant att han köpte ett hus vid stranden. Idag är det nog inte lika celebritetstätt, men inte heller alltför tätt mellan turisterna. Staden lever sitt eget liv och vi turister kan ta del av det utan att ta över. Precis som det ska vara.

För många turister är just stadslivet i de vindlande gränderna och i den färgsprakande souken den stora behållningen. Souk är en klassisk nordafrikansk marknad med stånd och små butiker i rad efter rad i den gamla stadskärnan. Ofta är handelsmännen (för det är oftast män) uppdelade efter fackområden - kryddhandlarna har sin kryddsouk, textilhandlarna håller till i sin ände etc etc. Just kryddhandeln är spektakulär, med allsköns färggranna och exotiska kryddblandningar varsamt formade till toppiga pyramider. Handla gärna, men glöm absolut inte att pruta, och det rejält.

En specialitet i Essaouira är trähantverk, gärna i tujaträ (en typ av cypress). Det finns små hantverksbutiker lite överallt, men många är samlade längs Rue de Skala, som följer insidan av den del av stadsmuren som vetter mot havet. I utbudet finns bland annat schackspel och vackert inlagda träaskar. Men även om man inte är i köptagen är souken ett sant skådespel. Gå till någon av de mer livliga gatorna, ställ dig i ett hörn och bara njut. Äldre herrar i långa särkar med spetsiga luvor, damer i heltäckande klänning och halva ansiktet beslöjat, yngre tjejer med mer tajta, moderiktiga scarfs över håret och unga pojkar som balanserar tebrickor. Det är full rulle, hela tiden.

Skulle du hellre vilja ha lite lugn och ro kan du antingen smita in på något litet kafé för en kopp mintté och kanske en vattenpipa, eller går ner till stranden. Huvudstranden ligger söder om stan, på andra sidan hamnen, och är många kilometer lång. På grund av de kalla strömmarna är vattnet minst sagt friskt, men stranden är lika vacker för det. Av samma anledning är stranden och vattnen mycket kalla året runt och parasollen används nog mest som skydd mot vinden och sanden. Få människor vågar ge sig ut och simma i vattnet, även om det är mitt i sommaren. Ofta spelas det fotboll i ena änden, och du hittar i regel också en eller flera kamelförare som gärna tar dig på en tur på öknens skepp, mot vederbörlig betalning förstås (pruta!). Essaouira börjar också vinna internationellt anseende för sin fina windsurfing. Den starka och pålitliga vinden Alize ger god vind i seglen samtidigt som öarna utanför skyddar bukten från stora vågor. Det går att hyra bra utrustning på plats och allt fler nationella och internationella tävlingar hålls här.

Egna Ord : Jag besökte Essaouira förra sommaren, och blev förförs av dess lugna livsstil, alla var avkopplade och luften var frisk och staden är precis lagom stor för att man skall kunna vara avkopplad. De vitmålade husen i medinan får en att känna sig glad och staden har en så kallad Hippi-stil, det säljs mycket Bob Marley prylar och Rastafari prylar. Det var så avkopplande att sitta på ett café i Place Moulay Hassan - torget och titta ut över havet och alla fålglar och fiskmåsar som flyger runt där. Staden har en mur mot havet, och runt hela staden. Murväggen som skyddar mot Havet kan man promenera på, och den kallas Sqala, en kvällspromenad där vid solnedgången där är en fantastisk upplevelse!!! Stranden var inte alls smutsig, den renaste stranden i Marocko!!! och strandpromenaden var klass, med basketbanor och med plats för innlinesåkare och cyklister! Klimatet var väldigt kallt, jag var där i augusti, och det både regnade, blåste och solsken på samma dag. PÅ kvällarna är det riktigt kallt dock så extra varma kläder behövs, även under sommaren. Rakt igenom var detta en såååååå skön stad som jag hoppas inchalla ska besöka igen, jag tipsar er alla att besöka denna stad! Har nån annan varit där så dela gärna med er av era upplevelser!

ETT BIDRAG FRÅN: MARROKI/ STOCKHOLM.